Thailand Tur&Retur sådär över dan!

Vardagslyx! Ett ord som betyder olika saker för olika människor. För några år sen var vardagslyx för mig att fixa barnvakt mitt i veckan och åka på en fin restaurang och äta middag för ett X antal tusen kronor, att kunna bränna en hel "Svenssonmånadslön" på ett par timmars shopping eller på en kväll på krogen, och sen sippra svindyr Champange på nån stängd efterfest med några av västkustens "finaste" (läs rikaste) män. Idag Har jag unnat mig vardagslyx, en HELT annan form av vardagslyx, och mina vänner från förr som tror att jag tappat all vett och sans när vi bytte väskustliv mot "orrepinnabygdliv" kanske ska sluta läsa nu.
 
Det här är vardagslyx för Theresa 2012. Att be de 2 äldsta döttrarna att ta en barnvagnspromenad med en nymatad bebis medan jag slinker in i solariet en stund och drömmer mig bort. Bort från bajsblöjor, bebisskrik, stökiga rum, konstant vadskalljaglagatillmiddagsångest och baljvis med vikt tvätt som jag väntar på ska gå in i garderoben av sig själv. Där ligger jag, på en solstol i en 30gradigt Thailand med ett glas iskallt vitt vin i handen och tittar ut över de blå havet. Inga "hängtuttar" , gravidmage eller apelsinlår eller rumpa heller för den delen. När jag har druckit upp mitt glas vin kommer en trevlig kille med bar överkropp och byter ut det tomma glaset mot ett nytt. Det kommer inte en droppe regn på hela dagen och när det blir för varmt för att sola så tar jag mig en simtur och sen solar jag igen, mer perfekt tillvaro än så har kan man nog inte få, och så...KLICK!!!! Jag vrider huvudet mot solariets display och konstaterar att soltiden och därmed oxå semestern är slut. På solariets display står det med stora bokstäver FAN ( vilket står för fläkt på engelska) men det är lustigt för det är alltid så jag känner när mina 30 minuter av vardagslyx är slut. Jag är dock glad för den lilla tid jag fick och stegar med lätta steg ut till bilen, 10 år yngre, piggare och redo för att ta nya tag i kaospalatset. En helt ny småbarnsmamma! För den som möter mig på gatan så är jag samma person som för en halvtimme sen men inombords så flyyyyger jag. Tänk att så lite kan göra så mycket! vem hade trott det för 3-4 år sen?
 
Jag ska inte sticka under stolen med att ibland när jag sitter i soffan i min lilla by och stickar yllestrumpor så saknar jag mitt gamla liv lite. Inte pengarna, männen eller känslan av att vara odödlig, för det har jag lärt mig att leva utan. Mer det sociala livet, (för det har jag inte lyckats skaffa mig här) att ha någon att dela en flaska vin med och sen ta en fnittrig promenad och diskutera allt mellan himmel och jord. Att ha spelkvällar, Parmiddagar och ha festkompisar, och tokiga tjejjkvällar. Jag vet inte om ni har hört uttrycket "I knit so I don`t kill people" ( Jag stickar så jag inte dödar folk) :-) Ja när känslorna av ensamhet är som värst så tar jag mig en öl eller ett glas vin i min ensamhet och så stickar jag en strumpa till. För det är så vi gör det här i skogen.
 
 

Hängtuttar och föräldraskjuts!

I förrgår kom min 5åriga Hailey in och la sig breve mig o vår nyfödda i sängen för lite morgonmys. Men myser varade bara i nån minut varpå hon frågade lite bekymrat: " Mamma... Varför har du och farmor hängtuttar?" Lite smått förnärmad förklarade jag att när man blir lite äldre än Nikita är så får man stora bröst som pekar lite neråt, och ju äldre man blir och när man får barn så pekar brösten mer å mer neråt. Och hon kommenterade lite fyndigt att det har inte pappas nya tjej. Efter att jag legat å surat e stund kom jag på att frågan inte alls var illa menad, utan att de enda kvinnor hon faktiskt sett utan tröja och BH, så hon vet ju inte hur andra tjejjer, mammor, kvinnor ser ut, deras bröst pekar ju oxå neråt. Det fick mig på bättre humör tills jag helt plötsligt mindes vad min äldsta dotter sa till mig en morgon... Hon var 6år och vi hade just fått barn nummer 3, det hade varit en fin sommar så jag var MÖRKBRUN i huden och låg i sängen på morgonen och hade ammat den lilla (och då kan ju som alla ammande mammor vet bröstet bli lite skrynkligt när det är tomt) Nikita som min stora dotter heter skakade om mig å väckte mig å sa i lätt panik: "MAMMA VAKNA!!!! DIN TUTTE HAR RUTTNAT!!!! Mmm oxå en tutt episod som vi skrattar åt i efterhand, men inte just i det ögonblicket kan jag säga!

En annan sak som tas upp ikväll är skjutsandet av våra barn. När jag var liten fick vi gå eller cykla till alla våra aktiviteter, vi gick och cyklade upp till en mil enkel resa. Detta är inget jag lidit för under min uppväxt, tvärtom. jag promenerar mer än gärna en mil eller 2 som vuxen. Mina barn har ganska nära upp till skola och alla aktiviteter. 500 meter till skolan och 1-2km till de kompisar som bor långt bort. Jag skjutsar inte mina barn om inte det är extremväder, inte pga att jag inte hinner, inte orkar eller inte vill, utan för att jag tycker att dom behöver den promenaden, cykelturen hem från en kompis eller som igår en fest på skolan. Vi bor i en lugn liten by och vägen hem till oss är inte trafikerad så det inne ingen anledning att skjutsa dom. Barnen sitter gärna vid datorn och tvn och pysslar på sin fritid och då vill jag inte beröva dom på den vardagsmotion de får när de tar sig till och från aktiviteter. Ganska ofta när jag och barnen bestämt att de ska Gå eller cykla hem får dom skjuts av andra föräldrar, vilket är jättesnällt, men det är verkligen inget som behövs. Jag är dock lite orolig för att jag blir betraktad av andra föräldrar som lat, självupptagen och föräldern som ALDRIG hämtar och aldrig ställer upp. Jag har all tid i världen att hämta och jag ställer upp för mina barn 200% men jag vill att dom ska hålla sig friska och krya, och givetvis oxå spara på naturen som tar stryk av allt onödigt smååkande. Vår jord ska ju faktiskt oxå hålla för den generation som växer upp nu. Så snälla föräldrar, snälla skjutsa inte mina barn inom byn om vi inte avtalat det föräldrar emellan.
Trevlig kväll!


Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.


RSS 2.0